Jag hatar att bli besviken, ändå fortsätter jag förvänta mig så mycket av människor. Jag fortsätter försöka öppna upp mig bara för att inse att personen är precis som alla andra ! Jag fattar inte vad grejen är med att gå runt och säga att man är så speciell att man inte är som andra och att man inte behandlar människor på det sättet osv för guess what, du är likadan ! PRECIS LIKAJÄVLADAN
och det värsta är att jag verkligen trodde dig, inte ditt fel egentligen för du har väl dina annorlunda sätt men när det väl kommer till kritan så är du likadan som alla andra och med det har jag egentligen ingenting att säga, vill bara få ut mig det. Dela med mig av min ilska på dessa människor som tror sig vara annorlunda..

"För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag
Jag gråter ba i regnet
Super stolt, han vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men vaför vill du stå med mig i regnet, i regnet, i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter ba i regnet"