random pics

Jag vet att det va ett tag sen jag skrev men har inte haft varken insperation eller lust. But now I'm back ! Haha
Jag har ägnat min tid åt skola, jobb och fotboll typ. Inte haft tid för mycket mer än så men det har funkat bra för mig.
Närmare nutid så har jag träffat J en del, varit omväxlande skönt och aa allt sånt där. Men jag tänker inte ägna mer tankar åt det, framtiden kommer ju ge mig alla svar jag behöver, som alltid.

Idag är det 74 dagar kvar till studenten och 12 kvar till Antalaya med laget.

Nu babblar jag bara osammanhängande men svårt att skriva, vet inte vart jag ska börja med allt som har hänt haha, väljer att skriva av mig lite istället som vanligt.. 

"Det finns så många som kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, ibland undrar jag inte om alla människor som jag på ett eller annat sätt ägnat mer än nåra timmar att tänka på har det. Jag kan få upp bilder från flera år tillbaka, jag kan känna hur jag kände då se hur jag såg saker då och du, du lyser alltid lika starkt. Så fort ett minne spelas upp där du är med så blir alla andra suddiga, oavsett situation. Och jag ska inte ljuga, det kan få mig i oblans flera gånger, jag kan vakna livrädd, kallsvettig med tårar i ögonen och allt jag kan se framför mig är du. Jag tror aldrig du riktigt förstått hur pass mycket du sårade mig. Det känns som att du bokstavligt talat krossade mitt hjärta och jag försöker fortfarande hitta bitarna. Det är en skum känsla måste jag påpeka men det finns samtidigt inget jag kan göra åt saken. OCH det är något jag kommit underfund med på senare tid. Oavsett vad jag gör, vem jag träffar så och hur lycklig jag är så kommer du finnas där för att påminna mig om den smärta du utsatte mig för och den psykiska misshandeln jag ständigt går igenom. Men jag accepterar det nu och ser det som ett sätt att ta åt mig av varje underbart ögonblick. Livrädd för att utsättas för samma sak kommer jag alltid att vara reserverad, det är något du gjorde mig till men det är en skada, ett handikapp jag kan lära mig leva med och de som verkligen älskar/bryr sig kan acceptera det. Så i slutändan är det jag som vinner, för det är jag som går vidare, visserligen som en annorlunda person, som den du gjorde och formade mig till med orden "jag gillar inte den du har blivit", men jag går fortfarande vidare, något jag vet att du aldrig förväntade dig.
Jag hoppas att du med dessa egentligen små ord ka förstå en bråkdel av vad du gjorde mot mig, det kanske inte syns på utsidan, går att anmäla eller är en hemsk händelse men det du gjorde borde inte en enda person få utsättas för, för dom som inte varit med om det vet inte vad dom snackar om när dom säger att det är bara är att gå vidare.."

Känner verkligen att jag har alldeles för många drömmar och mål just nu. Det som ligger närmast är väl att faktiskt ta studenten haha. Men sen kommer det där med efter studenten. Jobbar så mycket som jag bara möjligen kan nu men fotboll och skola men det är svårt, så sjukt svårt att få ihop allting.
Efter studenten vill jag ju jobba ett tag men sen är mitt mål att både jobba som volontär och även åka iväg till USA för att plugga i nåra månader. Båda sakerna kostar sjukt mycket pengar och det är inte så att man tjänar in nånting på något av det. Det är bara pengar som ska läggas för att jag ska få nå drömmarna i mitt liv, är det värt det? Allt som allt kommer det gå på över 70 000:- så hur i helvete ska jag få ihop dessa pengar? Kan inte jobba hela tiden, har ju fortfarande både skola och fotboll plus ett fast extrajobb på torsdagar, sen två extra på de helger de behövs och jag kan..
Blev erbjuden ett halvtidsjobb, 50% . Kommer jag klara det? Känns inte som det, stressigt som det är just nu men jag villvillvill . Ursh alla dessa i-landsproblem asså

Jag har verkligen pms känns det som. Mitt humör går upp och ner heeela tiden! Vill bara krypa ner under täcket och bli tröstad. Fast samtidigt inte, jag vill ha äventyr, göra nånting spännande med personer jag tycker om. Jag vill leva som i en film, där det ständigt händer saker både positiva som negativa. Jag vill kunna göra vafan jag vill, hur jag vill och när jag vill !

Jaja, ska inte uttråka er mer nu .

inte på speciellt bra humör, antingen kommer ett djupt inlägg senare eller ett gladare imorgon, oavsett vad så hörs vi !

Jag hatar att bli besviken, ändå fortsätter jag förvänta mig så mycket av människor. Jag fortsätter försöka öppna upp mig bara för att inse att personen är precis som alla andra ! Jag fattar inte vad grejen är med att gå runt och säga att man är så speciell att man inte är som andra och att man inte behandlar människor på det sättet osv för guess what, du är likadan ! PRECIS LIKAJÄVLADAN
och det värsta är att jag verkligen trodde dig, inte ditt fel egentligen för du har väl dina annorlunda sätt men när det väl kommer till kritan så är du likadan som alla andra och med det har jag egentligen ingenting att säga, vill bara få ut mig det. Dela med mig av min ilska på dessa människor som tror sig vara annorlunda..

"För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag
Jag gråter ba i regnet
Super stolt, han vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men vaför vill du stå med mig i regnet, i regnet, i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter ba i regnet"

Sitter för tillfället i morgonrock och nevositeten i magen bara växer och växer, ska strax röra mig men har otrolig jävla träningsvärk så vill bara sitta en stund till.. Vet fan inte vart jag ska ta vägen !!
Ursh det här är nästan för jobbigt, ändå har jag valmöjligheter, det spelar liksom ingen roll.. egentligen. Men jag vill ju så gääärna, tror jag(?) helt sjuka blandade känslor och känner verkligen hur både adrenalinet och nervositeten växer ! Ohja mig ..

Vi hörs ikväll