"Efter att ha fått ett krossat hjärta så slängde jag mig in i mörkret, rädd för vad som fanns bakom mig.
Jag famlade länge runt i mörkret, desperat efter svar. Jag fann efter en tid dig och du hjälpte mig upp på fötter igen. Vi började tillsammans gå framåt och för varje steg blev jag starkare, du visade mig att en ljus framtid alltid finns oavsett hur mörkt det är.
Jag växte mig starkare och sög in varenda ord du sa. Tiden gick och jag ville byta väg, längtade efter att stå på egna ben utan att luta mig mot dig men du vägrade släppa taget så tillslut slet jag mig fri.
Jag hamnade åter i ett tomt mörker, jag föll flera gånger om men tog mig alltid upp på egen hand. Jag gick på egna ben.
Nu står jag här och ser de ljus jag sökt framför mig. Men jag ser även skepnader omkring mig, livrädd för att hitta en annan dig springer jag åt olika håll men nu står jag här.
Mitt ansikte är vänt mot ljuset och bredvid mig har jag någon.
Borde jag springa eller fortsätta framåt ? "