Måndag - you never really can fix a heart


random pics

Jag vet att det va ett tag sen jag skrev men har inte haft varken insperation eller lust. But now I'm back ! Haha
Jag har ägnat min tid åt skola, jobb och fotboll typ. Inte haft tid för mycket mer än så men det har funkat bra för mig.
Närmare nutid så har jag träffat J en del, varit omväxlande skönt och aa allt sånt där. Men jag tänker inte ägna mer tankar åt det, framtiden kommer ju ge mig alla svar jag behöver, som alltid.

Idag är det 74 dagar kvar till studenten och 12 kvar till Antalaya med laget.

Nu babblar jag bara osammanhängande men svårt att skriva, vet inte vart jag ska börja med allt som har hänt haha, väljer att skriva av mig lite istället som vanligt.. 

"Det finns så många som kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, ibland undrar jag inte om alla människor som jag på ett eller annat sätt ägnat mer än nåra timmar att tänka på har det. Jag kan få upp bilder från flera år tillbaka, jag kan känna hur jag kände då se hur jag såg saker då och du, du lyser alltid lika starkt. Så fort ett minne spelas upp där du är med så blir alla andra suddiga, oavsett situation. Och jag ska inte ljuga, det kan få mig i oblans flera gånger, jag kan vakna livrädd, kallsvettig med tårar i ögonen och allt jag kan se framför mig är du. Jag tror aldrig du riktigt förstått hur pass mycket du sårade mig. Det känns som att du bokstavligt talat krossade mitt hjärta och jag försöker fortfarande hitta bitarna. Det är en skum känsla måste jag påpeka men det finns samtidigt inget jag kan göra åt saken. OCH det är något jag kommit underfund med på senare tid. Oavsett vad jag gör, vem jag träffar så och hur lycklig jag är så kommer du finnas där för att påminna mig om den smärta du utsatte mig för och den psykiska misshandeln jag ständigt går igenom. Men jag accepterar det nu och ser det som ett sätt att ta åt mig av varje underbart ögonblick. Livrädd för att utsättas för samma sak kommer jag alltid att vara reserverad, det är något du gjorde mig till men det är en skada, ett handikapp jag kan lära mig leva med och de som verkligen älskar/bryr sig kan acceptera det. Så i slutändan är det jag som vinner, för det är jag som går vidare, visserligen som en annorlunda person, som den du gjorde och formade mig till med orden "jag gillar inte den du har blivit", men jag går fortfarande vidare, något jag vet att du aldrig förväntade dig.
Jag hoppas att du med dessa egentligen små ord ka förstå en bråkdel av vad du gjorde mot mig, det kanske inte syns på utsidan, går att anmäla eller är en hemsk händelse men det du gjorde borde inte en enda person få utsättas för, för dom som inte varit med om det vet inte vad dom snackar om när dom säger att det är bara är att gå vidare.."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0